Ja, just er som kommenterar! Ni förstår min ironi med detta med dejting och karlar... Den perfekta mannen finns ju inte och inte heller den perfekta kvinnan! Som om JAG vore perfekt!!! Med alla dessa fel och brister, suck...
Den mannen jag hittar (om jag hittar någon naturligtvis) får ju ta mig för den jag är! Detta med utseénde tycker jag är mindre viktigt... Att få en man som passar en själsligt är så mycket bättre. När man nästan fungerar som en enda person, då jäklar har man hittat rätt!
Egentligen så behöver jag inte någon man... Jag har ett barn och mer kommer jag INTE att skaffa, dels vill jag inte ha fler på grund av min sjukdom och dels så orkar jag inte fler på grund av min sjukdom... Jag klarar mig alldeles ypperligt själv både ekonomiskt och kärleksmässigt. Kärlek får jag från mitt barn och min hund och detta med sex finns ju knappt längre på min världskarta! När skulle jag orka med det?
Men sen vore det kul att få dela livet med någon... Att alltid va ensam en helg till exempel. Man bjuder inte någon som är singel och absolut inte någon som är sjuk, visst är det konstigt? Så att få dela en vardag med någon annan vuxen vore skoj. Jag har levt ensam i 8 år och det känns som om det kunde vara kul med "luftombyte"! Fast jag deppar inte ihop om jag förblir ensam i 8 år till, jag klarar mig faktiskt alldeles själv!
10 kommentarer:
Sen jag skilde mig för 10 år sen har jag levt ensam. Någon dejt har det väl varit...men jag vet inte var den där mannen är som jag letar efter.
Tycker också det vore hur mysigt som helst att dela livet med någon...visst känner man sig lite ensam igen..vet hur du menar...det där med att vara singel. Jag har ju ungar och hund, men ändå... men så länge inte allt stämmer då får de hellre vara. Klarar mig bra jag också. Synd att du inte finns närmare så kunde vi ha ensamma helger ihop, eller förresten jag vet ju inte var du finns :-)
Bamsekram från mig
Om jag (mot förmodan, men man vet ju aldrig) skulle skilja mig, tror jag att jag skulle leva ensam resten av livet. Mina barn skulle jag ju ha minst varannan vecka (tror jag?) och dem får jag all kärlek som jag behöver av.
Jag skulle nog nöja mig ypperligt med det.
Äh, det är svårt att försöka föreställa sig ett liv utan maken, men om jag får tro så tror jag att det blir ett stillsamt liv som singel. Någon enstaka dejt om jag kände för det.... Mest för att jag gillar att jaga! Moahahaa!
Eller så skulle jag göra som du, fundera mycket på om jag inte skulle vilja träffa någon ändå! =)
Bamsekram!
:)
Sänder en kram!
Håller tummarna!
Man ramlar på en själsfrände när man minst anar det, så stay cool!
Det är tyvärr sant det du skriver att man utelämnar singlar när det gäller umgänge, det är väldigt tråkigt faktiskt. Vi borde alla skärpa till oss där! Det där med par hit och par dit verkar ju egentligen ganska förlegat. Vi är ju tydligen numera ett folk som till stor del består av singlar så egentligen inget konstigt med det.
Jag tycker du är en fantastisk kvinna som klarar dig så bra som du gör med tanke på hur ont du har. Det är girl power det!
KR
ramar
Det är synd att det finns så många trevliga, vanliga, goa män där ute som inte vet vilken underbar livskamrat de går miste om! Kramar i massor!:-)
Sex är klart överskattat. När f-n ska man orka med det som du skriver. Bra sagt! för man får ju alltid höra att det är lika viktigt som att äta. Det har skapats så många "måsten" kring detta i media att ingen vågar träda fram längre och säga emot. Vi "måste" inte alls ha sex, det väljer vi själva. Det som vi däremot "måste" ha är KÄRLEK - det överlever vi näppeligen utan.
Kram på dig.
Ja du, det är för och nackdelar med allt. Om jag och min sambo skulle gå isär så kommer jag också att leva ensam......sen när barnen flyttat hemifrån skulle jag ta mitt pick-pack och flytta ner till vårt hus i Thailand - för där mår jag bra!
Skicka en kommentar