Det är bara regn hos mig...

Ja så sjöng Orup en gång i tiden och idag så passar den sången som handen i handsken här. Mörkaste Småland har blivit ännu mörkare och regnet har strilat ner i flera dagar nu utan uppehåll. Skönt och mysigt om man får sitta inne med en filt och tänt ljus, inte lika mysigt om man måste gå ut med hunden...

Anna-Britts tax Egon vill inte ens gå ut i detta vädret. Om hon tar ut honom så får hon dra runt honom... En aningens pinsamt tycker Anna-Britt. Sen kom vi på att om vi hade Gibson som draghjälp så gick Egon utan en enda protest! Därför hämtar jag Egon och Anna-Britt varje gång jag ska ut med hunden! Det blir dock ett problem när vi går in för då vill inte Egon gå och Anna-Britt får dra hem honom... Vilken hund...

Gibson är dock en hund som aldrig har brytt sig om varken väder eller vind. Han har varit ute i ösregn och snöstorm och alltid varit lika glad. Numera märker jag dock att han blir äldre och äldre... Han är ju snart 13 och ett halvt så han ÄR ju gammal... Snart finns det ingen återvändå.

Jag vill inte ha kvar honom för min skull. Jag hoppas att jag ser när det är dax. Hur mycket det kommer att smärta mitt hjärta så måste jag tänka på att han inte får lida. Jag ser att han har ont i sina tassar (han har artros). Jag ser oxå att han är mycket tröttare än förut. Tanken på att jag ska ringa samtalet om hans avlivning är skrämmande... Overkligt... Så otroligt smärtsamt... En dag måste jag göra det men varje kväll så ber jag till högre makter om att han lugnt och stilla ska somna in när han sover. Det vore så mycket enklare...