Ett besök hos frisören...

Efter att min käre far hade hämtat mig utanför loppiset så jag kunde hämta min bil så fick jag ett infall. Mitt liv består oftast av att jag får just infall! Iallafall så tänkte jag att jag skulle klippa mig! IDAG alltså! Kanske inte det smartaste med tanke på att det är student och skolavslutningar och dåligt med tider...

Hmm... Renée grunnade lite och fick en idé. Jag tänkte att jag hade minsann sett att det fanns "drop-in" skyltar vid en salong så jag tog och gick in. När man väl är inne finns det liksom ingen återvändo...

Jodå, de hade tid. Frisörskan pekar på en yngre utländsk man, "Han klipper dig". Okidoki, det blir väl säkert bra tänkte jag och satte mig. Pratglad som jag är så börjar jag prata lite lätt med ynglingen. Då visar det sig att han inte kan många ord svenska! Han som äger stället kommer fram och pratar med mig. Han berättar att denna yngling bara varit i Sverige i 8 månader och varit frisör i sitt hemland i IRAK!!!

My god... Okej, det får väl ordna sig tänker jag och ynglingen börjar att borsta håret... Eller vi kan säga FÖRSÖKA borsta håret... Klipper man sig bara typ en gång om året plus färgar håret hemma plus har lite spray i det så blir det klister av alltihop.... Stackars man... Han slet som ett djur, han blötte, sprayade i balsam men ack, ack... Renées hår hade bestämt sig för att jäklas...

Sedan börjar han att klippa mig. Jag inser att i Irak har dom inte någon frisörutbildning som i Sverige utan man lär sig som lärling kan jag tänka mig. Det märktes... Inte kollades det om det blev jämt inte... Jag vet inte ens om han klippte hela håret, jag ville bara bort! Enda som blev lite bra var luggen. Men det var bara för jag visade hur han skulle klippa...




Okej, det blev ju inte så jäkla tokigt... För 180 spänn köper man grisen i säcken helt enkelt. Nu har jag testat det och jag kommer säkert att göra om det (eftersom jag säkert har glömt eländet till nästa gång)...