Ibland är det faktiskt så att livet blir en aningens långtråkigt... Sjukdom och jäkelskap, ensamhet och tristess, ja allt bara krälar innanför skinnet på en och förgör ens tankar på annat. Just nu känns det lite extra illa eftersom jag innan har kunnat ta bilen till blomsteraffären eller nån annan rolig affär när tråk-känslan blir för stor. Går det köra bil så bra med en inflammerad häl och halv-kaputt hälsena?
Svar: DET GÖR ONT!!!
I brist på pesten får man ta koleran... Jag tog filten och drog den över mitt huvud och somnade bort från alla tankar om att jag hade tråkigt! Grejen är ju den att det har varit en enorm frihetskänsla att jag faktiskt KAN ta bilen och åka nånstans, nu kände jag mig instängd helt enkelt.
Ja, ja... Det går väl över tills jag gifter mig eller???

